Det började med en bild till Ritola

Patrik Zackrisson är tillbaka i Sverige. Denna gång är det Leksand som ska få njuta av den spetsige forwarden. Faktum är att allting började med en bild som "Zacke" skickade till kompisen Mattias Ritola.
– Han sa det till ”Tjomme” som sa att han skulle börja jobba på det, säger 32-åringen till hockeysverige.se.

SIGTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Leksands sportchef, Thomas Johansson, rustar ordentligt inför klubbens återkomst i SHL. På listan av nya spelare finns Jonas Ahnelöv, Johan Fransson, Mattias Göransson, Janne Juvonen, Spencer Abbott, Andreé Hult, Fredrik Forsberg, Sebastian Wännström och Daniel Olsson Trkulja. 

Den senaste spelaren att ansluta är OS-spelaren Patrik Zackrisson. Senaste säsongen spelade han i KHL för Dynamo Moskva, men från början kommer han, som så många andra skickliga hockeyspelare, från Skå.
- Skå var lite av en skyddad verkstad och inte så hetsigt. Vi spelade för att det var kul och jag fick spela med äldre fram och tillbaka, berättar Patrik Zackrisson när hockeysverige.se träffar honom i hans och flickvännen Carolines hem i Sigtuna utanför Stockholm.
- Det var inte den här pressen och hetsen att vi skulle vinna. Det var att ha roligt, ingen bytte klubb och alla fick vara med. Snarare var det så att vi behövde folk så alla fick spela mycket.
- Man ville också att kompisarna i klassen skulle vara med och det var aldrig den här konkurrensen. Jag tyckte det bara var positivt. 

Tre av Leksands nyförvärv: Daniel Olsson Trkulja, Jonas Ahnelöv och Mattias Göransson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det blev även en del fotboll i Skå under uppväxten, men hela tiden var hockeyn sporten nummer ett för Zackrisson.
- Jag spelade fotboll fram till det jag flyttade till hockeygymnasiet då jag var 16 år. Hockeyn gick alltid före för mig. Om det krockade valde jag nog alltid hockeyn. 

FLYTTADE TILL GÖTEBORG

Trots att 32-åringen är uppväxt i utkanten av Stockholm valde han att flytta till Göteborg och Frölunda när det var dags att välja hockeygymnasium.
- Djurgården var lite aktuellt, men jag sökte inte hockeygymnasium från början. Det var något om att man skulle köra något gemensamt med Djurgården och Väsby. Jag och Patric Hörnqvist spelade båda i Division 1. Han i Väsby och jag i Skå. Vi möttes någon gång, men Väsby var mycket bättre. Dom var i toppen av ettan och vi i botten, säger Leksandscentern med ett skratt och fortsätter:
- Då kanske jag skulle gå i vanligt plugg och gå till Djurgården men eventuellt spela med Skå i ettan om dom höll sig kvar och så vidare. Det var lite surr, men aldrig något konkret.
- Sedan började det här med juniorlandslag, agenter och så vidare samtidigt som jag fick förfrågan från Frölunda. Jag var nere och hälsade på och blev såld på den idén. Det var många bra spelare där, många bra kompisar som Fredrik Pettersson, Mattias Ritola och så vidare. Dessutom hade vi Thomas Steen som tränare. Det gjorde att valet blev enkelt till slut.

Du klev in i eliten då du kom till Frölunda, vad kom tiden där att betyda för dig?
- Det blev på ett annat sätt och seriöst jämförelsevis. Framförallt var jag tvungen att växa upp eftersom jag flyttade 50 mil hemifrån. Jag fick ta hand om mig själv. Klart jag hade hjälp i skolan och mat i hallen, men samtidigt var jag själv där och fick växa som person när jag fick ta mer ansvar.
- Det här tror jag har hjälpt mig i livet och gör så än idag, att jag lärde mig tvätta, laga mat, gå upp på morgonen och så vidare. 

MINNESVÄRD DEBUT

Det var också under tiden i Frölunda Patrik Zackrisson gjorde sin elitseriedebut, en debut han sent kommer att glömma.
- Den gick så där. Jag var inne i sju sekunder sedan hade jag minus ett, skrattar Zackrisson och fortsätter:
- Jag kom in på isen då vi hade ett uppspel. När jag kom ut tog jag min båge, men backen tappade pucken eller slog ett felpass mitt in i gapet. Modospelaren hängde den och efter det fick jag inte spela något mer i den matchen. Det var allt jag gjorde i den matchen.

Stephan Lundh var tränare i Frölunda vid den tiden, men han kunde knappast skylla det målet på den 18-åriga debutanten från Skå.
- Jag vill säga att det inte var mitt fel (skratt), På den tiden spelade man dessutom mycket mer på tre femmor. Sedan var det några unga som gjorde några byten då och då. Just då hade vi det där bytet. 

Patrik Zackrisson vid sin swimmingpool. Foto: Ronnie Rönnkvist

Efter Frölunda har du spelat i nio olika lag, hur har det påverkat dig som hockeyspelare och person?
- Jag har inte reflekterat så mycket över det där, men jag är nog ganska anpassningsbar och tycker det är kul med nya utmaningar. Jag har aldrig haft några problem att komma in i några lag eller lära känna personer.
- Första veckorna är såklart alltid tuffa och man är lite tystare. Oftast har jag ändå alltid haft någon ingång på någon. Jag tycker att ändå att vart jag än varit så har det varit roligt.

Har din sambo, som för övrigt är Tony Mårtensson syster, varit med på hela den här resan runt om i olika klubbar och länder?
- Ja, vi träffades för tio år sedan i Linköping. Hon har varit med på alla utlandsresorna, alltså dom långa tripparna.

Hur har det fungerat?
- Jättebra. Hon var hemma och jobbade en del under första åren och pendlade lite fram och tillbaka. Atlant och Prag var smidigt. Lugano var också smidigt. Dit flyttade hon med och var där hela tiden.
- Hela tiden har det varit bra ställen. Det enda som har varit svårt var Novisibirsk. Då fick vi barn precis i samband med att jag drog dit. Den biten var svår att rådda, men när hon väl kom dit trivdes hon jättebra. Hon är också sådan som tycker det är kul med äventyr. 

FINALFÖRLUSTERNA SVIDER

Patrik Zackrisson har varit med om tre SM-finalförluster, två med Skellefteå och en med Linköping. Han gör heller ingen hemlighet av att det svider en del.
- Jag har en finalförlust i KHL också… Det är såklart skitsurt. Jag har sett hur glada alla är som lyfter bucklan. ”Figge” (Robin Figren), som är en bra vän till mig, har tatuerat in bucklan på armen. När han sitter där och spänner sina muskler blir jag förbannad, säger Zackrisson med ett skratt och fortsätter:
- Klart att det är surt och jag tycker att vi varit nära alla gånger, eller senaste gången med Skellefteå städade Frölunda av oss och vann rättvist med 4-2 i matcher. När vi förlorade med Skellefteå mot Växjö var vi nära och när vi förlorade med Linköping mot HV71 var vi också nära. Där hade vi 2-0 borta, fick ett mål bortdömt och efter det vände serien. Vi hade kunnat haft 3-0 i matcher annars. Det handlar om små marginaler och när jag var i Prag förlorade vi ”game seven”.
- Det blir ett tråkigt slut på säsongen när det blir så. Man åker hellre ut i kvarten…

Gör det här att det triggar dig att fortsätta spela?
- Jag skulle inte bli nöjd även om vi vinner. Klart att det skulle vara jättehäftigt att vinna som grupp, lag och personligen. Men jag spelar inte hockey bara för att vinna ett SM-guld. Jag spelar för jag tycker det roligt och brinner för det.
- Sedan hoppas jag att hela tiden utvecklas både som hockeyspelare och person. Självklart spelar jag för att vinna, men inte för att vinna en gång och sedan är det slut. 

"Zacke" i sin nya arbetsuniform. Foto: Ronnie Rönnkvist

Patrik Zackrisson fick 2018 vara med om något av det största man kan vara med om som hockeyspelare, att spela ett OS.
- Det var en pojkdröm och häftigt att bli uttagen. När vi väl spelade var det som landslagsmatcherna jag hade spelat förut. Det var även mot spelare jag mött förut.
- Klart att det var riktigt häftigt att fått vara med i OS om dom bästa hade varit med, men då hade inte jag själv haft en chans att komma med. Själva grejen med att få vara med i ett OS var väldigt häftig, men väl där blev jag inte tagen av stundens allvar under matcherna.
- Sedan var det häftigt då vi var uppe och kollade på några skidgrejer, men jag tycker det är lite tråkigt att det var i just Sydkorea eftersom jag inte kände av atmosfären. Hade OS gått i Tyskland, Italien eller Österrike tror jag att man känt av det mer.
- Det var häftigt, men det känns som dom hade kunnat göra själva OS bättre. Hade vi presterat bättre så hade det också varit roligare.

Jonas Ahnelöv var där, Johan Fransson med och nu ska dom spela i Leksand, hur mycket påverkade det ditt val av klubb?
- Lite tror jag, absolut. Det är spelare jag känner samtidigt som det känns som Leksand har något på gång och inte bara går upp och hoppas på det bästa.
- Jag har bara hört gott om ”Tjomme” (Thomas Johansson) också. Med honom visar Leksand att klubben tänker långsiktigt. Jag sa också att jag ville skriva ett långt kontrakt om jag skulle hem till Sverige. Oavsett vart jag skulle gå ville jag till en klubb där jag verkligen kan bry mig och inte bara spela en säsong och sedan se vad som händer.
- Jag vill vara någonstans där jag inte bara ser till min egen prestation utan även ser till laget, föreningen och så vidare. Det tycker jag ska bli kul. Klart att det blir lättare att göra det om jag känner att det är spelare där jag är bekväm med och tror på. 

BÖRJADE MED EN BILD

Alla rykten kring Leksand och Patrik Zackrisson började faktiskt med ett ganska oskyldigt inlägg på Messenger till Mattias Ritola.
- Det var redan på gång för tre år sedan. Vi båda hade spelat tillsammans i Skellefteå. Sedan hade vi båda en ganska dålig säsong i Schweiz. Han var i Fribourg och jag i Lugano. Leksand började rycka i Ritola och ville få hem honom och även ha med mig på det.
- När Leksand åkte ur dog det ut, men så fort Leksand gick upp tog det fart igen på något sätt. Jag skickade en bild till Ritola på skoj för att hetsa honom lite. Efter det har jag vetat att Leksand var intresserade.
- Jag ville helst stanna utomlands och jag hade kontrakt med Dynamo Moskva. När det tog slut samtidigt som jag ville börja blicka hemåt kändes Leksand som ett bra alternativ.

Är bilden till Mattias Ritola anledningen till att Thomas Johansson hörde av sig?
- Ja, det tror jag absolut. Jag skickade till Ritola på skoj precis när Leksand gått upp ”Grattis, behöver ni en center?”
- Han sa det till ”Tjomme” som sa att han skulle börja jobba på det. Så började kontakten och där såddes det ett frö, så jag tror absolut den kan ha påverkat.

Var det aldrig aktuellt med dina tidigare klubbar som Frölunda, Linköping eller Skellefteå?
- Jo, absolut. Jag pratade inte med Frölunda eftersom jag tror att dom redan har en ganska full trupp. – Jag pratade med andra klubbar i Sverige, men det här kändes för vår del som det roligaste alternativet.

Det blir ett familjebeslut när man har familj och barn…
- Klart att det påverkar. Vi har varit i Linköping och gjort två år i Skellefteå. Vi vet vad vi får där. Det är jättefina städer och jättebra föreningar, men vi kände att vi ville prova något nytt och en ny utmaning.
-I Leksand finns också Ritola, Fransson, Ahnelöv som har familjer, barn och så vidare. Då kanske det kan bli lätt för oss att komma in i laget och byn. Jag tror att det är folk som är i samma position som oss, vilket kan påverka positivt i den sociala biten.

Senaste säsongen spelade Patrik Zackrisson för Dynamo Moskva. Där svarade han för fem mål och totalt elva poäng på 38 matcher.
- Jag hade en ganska tuff säsong. Vi bodde och trivdes jättebra i Moskva. Jag hade struligt, men hela laget lite strul i början och gick jättedåligt. Jag var skadad lite, kom tillbaka bra men fick inte riktigt komma in i laget. Det var fram och tillbaka, spelade till höger, vänster, center, bänken…
- Innan slutspelet fick jag helt plötsligt spela igen. Jag gjorde ett bra slutspel, men jag visste inte om det skulle rädda nästa säsong eller inte. Så gjorde det inte i det här fallet, vilket jag har full förståelse för.
- Dessutom fick vi en väldigt speciell tränare där, (Vladimir) Krikunov som jag tror många har mycket att säga om. Han fick ändå laget att prestera bättre än innan så man kan inte säga så mycket.

Det måste ändå ha varit ganska höga förväntningar på dig med tanke på vad du presterade i Sibir Novisibirsk?
- Absolut, men jag fick inte samma roll som jag hade där. Det var Vadim Shipachyov och Dmitri Kagarlitskysom var lagets stora namn. Dom fick köra hur mycket dom ville. Sedan var det vi andra.
- Klart att det var lite svårare då också. Jag tycker inte att jag spelade dåligt, men jag presterade inte som jag skulle. 

TROR PÅ LAGET

Nu väntar alltså spel i SHL med Leksand, ett nytt kapitel i Patrik Zackrissons liv.
- Jag vet egentligen inte vilka förväntningar jag har (skratt). Vi måste ta ett steg i taget. Först måste vi etablera oss, så är det ju. Leksand har gått upp och ner, fram och tillbaka. Det där måste man tvätta bort.
- Samtidigt måste vi kunna blicka framåt direkt. Vi kan inte bara säga att vi ska undvika nedflyttning utan vi vill till slutspel. Varje match vill man ju vinna oavsett vilka man möter eller när man spelar. Vi måste ha den målsättningen.
- Sedan får vi inte bli för nedslagna om vi inte vinner. Där tror jag Roger (Melin) kan vara bra eftersom han är väldigt positiv som tränare. Vi vill till slutspel. Sedan får vi ta det därifrån och ta det steg för steg och om fyra år kanske vi kan vara där och slåss.

Hur tänker du om det lag Leksand ställer på benen som nykomling?
- Det känns som vi har ett ganska bra lag med många bra spelare. Jag tror vi kan hålla en bra klass, avslutar Patrik Zackrisson samtidigt som ett flygplan som just lyft från närliggande Arlanda flyger på ganska låg höjd ovanför oss.